Translate

.

.

torsdag 10 december 2015

Att känna igen människor







Jag har svårt att komma ihåg ansikten som jag bara sett några gånger, t.ex det kan vara en som bor i samma hus som mig men vi kanske bara har setts några få gånger, skäms lite när dom hälsar och är rädd de tror jag är fisförnäm, he he....

Däremot så kan jag bara skymta lite av en människa som jag känner eller sett relativt ofta på mils avstånd (lite lätt överdrivet) och vet vem vem det är som kommer, detta tycker jag är underligt, för det är som jag vet att det är hon eller han som kommer innan ens ögonen hunnit uppfattat detta.

Det finns nog en förklaring och några som läser kanske vet?
Eller att du också upplever något liknande.....

Var och tittade efter färdig Mix till Lussekatter men hittade det ingenstans, visst fanns det färdig mix tidigare?

Kram, K

34 kommentarer:

  1. Jag är urkass på att känna igen människor. Grannen blonderade sig för ett tag sedan och flera gånger missade jag att hälsa på henne för att mitt huvud var så inställt på att hon inte skulle vara blond.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Vi verkar vara många med samma problem...
      Kram ❤

      Radera
  2. Jag lider av ansiktsafasi och har svårt att komma ihåg namn. Det är faktiskt jättejobbigt...

    SvaraRadera
    Svar

    1. Namn är jag värdelös på då namn trillar bort innan jag ens hunnit blinka..

      Kram ❤

      Radera
  3. Har lätt för att känna igen ansikten, men svårt med namn och kunna placera människan. Det kan bli lite pinsamt.
    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar

    1. Placera människan har jag relativt lätt för OM jag nu bara känner igen den, ha ha ha...

      Kram ❤

      Radera
  4. Jag känner igen människor lätt men det är inte alltid jag kommer ihåg namnen. I mitt jobb möter jag massvis med föräldrar men har inte alltid koll på vilka barn de hör ihop med. Känns jobbigt ibland men så är det bara.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det kan jag förstå för du måste ju träffa en hel del....

      Kram ❤

      Radera
  5. Kommer ihåg ansikten men inte namn som sagt …inte bra i vissa sammanhang…haha
    Puss på dig finaste
    Sanna

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jag har lättare för sammanhang, alltså tvärt emot dig.. :)

      Kram ❤

      Radera
  6. Om någon berättar för mig om en person som jag SKA veta vem det är så kommer jag aldrig ihåg hur de ser ut men naturligtvis så vet jag det när jag ser ett ansikte på namnet.
    Detta är till stort förtret när min mor berättar om någon person som jag bara måste veta vem det ä..haha det är så förargerligt.

    Namn och ansikten kan leka vilt och ställa till det ordentligt men jag har lärt mig att ta det med ro.

    Ha det så gott denna torsdagskväll

    Hälsningar
    Veronika

    SvaraRadera
    Svar

    1. Oftast brukar det lösa sig men pinsamheter kan uppstå. Det är skönt att läsa att vi är så många som glömmer namn och ansikten.

      Kram ❤

      Radera
  7. Det var då märkligt. Maken har samma problem att han inte känner igen ansikten. Jag har motsatta problemet. Jag glömmer aldrig ett ansikte och kan ibland grubbla över var jag sett personen. Däremot har jag otroligt svårt för att komma ihåg namn.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ja sedär så olika det kan vara, men enligt kommentarerna så är vi fler som glömmer än kommer i håg.... Du och din man kompletterar varandra... kram ❤

      Radera
  8. Jadå, absolut. Jag har fått höra att jag lider av ansiktsblindhet, vad nu det är för något..
    Men det kan vara människor jag ändå känner hyfsat väl, men möter på fel plats så att säga, om man alltid ses på jobbet tex, sen möter jag vederbörande på stan, känner jag igen men har inte en aning om vem det är. Många gånger jag skämts som bara den.
    En gång hälsade jag på en ny chef på en personalfest, sen gick hon jut och rökte typ, och när hon kom in igen skulle jag presentera mig igen, men hon skrattade avväpnande och sa att vi nyss hälsat. Ville bara sjunka genom golvet. Och otaliga är de gånger jag febrilt försökt komma på vem fan det ´är jag står och pratar med, som tycks känna mig väl, men jag har ingen aning.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar

    1. Att inte känna igen chefen var ju nästan lite kul, hi hi....

      Kram ❤

      Radera
  9. Jag har svårare att komma ihåg namn. Men om jag inte känner igen någon så har jag börjat fråga dom o sen får jag skylla på mitt minne som är bra men kort =)
    Ha en fin kväll kramar ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det som jag tycker är konstigt är att jag så lätt känner igen folk på långt håll utan att se ansikten alls...
      Kram ❤

      Radera
  10. För mig är det ofta att jag känner igen ansiktet men kan för mitt liv inte komma på namnet (kan dock dyka upp en vecka senare då jag minst anar det ;)). Jag var bättre på det där förr. Är det en åldersgrej? Eller att det börjar bli många människor i persongalleriet efter 43 år och lite dåligt organiserat? ;) Haha, jag vet inte. Jag får helt enkelt verka lite dum när jag står där och försöker luska ut vad folk heter. :)

    Ta hand om dig du härliga och så hoppas jag att du hittar mixen.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar

    1. Lite åldersrelaterat är det kanske,...
      Mixen verkar inte finnas längre, får nog göra min egna smet med risk att misslyckas.

      Kram ❤

      Radera
  11. Lussemix låter som en strålande idé för körledare som har fullt skubb parallellt med att det ska bakas lussekatter :-)

    SvaraRadera
    Svar

    1. Hi hi hi, men nu verkar det vara så att de nog inte säljer mix längre, synd på kören... :)

      Kram ❤

      Radera
  12. Jag har varit så duktig på att komma ihåg namn på folk, men nu tror jag åldern sätter sina spår, för minne tär inte vad det brukar! Men ansikten brukar jag komma ihåg ganska bra i alla fall :-)
    Mix till lussekatter har jag aldrig sett?

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jodå, kungsören hade mix med extra saffran i men det är ett par år sedan å nu hittar jag ingen... kram ❤

      Radera
  13. Jag brukar säga att jag är värdens sämsta polisvittne - jag känner inte igen folk och kan inte förklara hur de ser ut - men har jag sett dem i ögonen så vet jag hur de ser ut, inte färgen men uttrycket.
    Men liksom du ser känner jag igen dem jag känner på långt håll.
    hoppas allt är bra med och omkring dig
    kram

    SvaraRadera
    Svar


    1. Uttrycket i ögonen kan ju förändras efter humör, men är det någon som fått en illa till mods så minns man det.

      Kram ❤

      Radera
  14. Det finns något som heter ansiktsblindhet och då har man svårt att komma ihåg just ansikten. Jag lider ibland av det... tycker t.ex. att alla unga killar/studenter som bor i mitt hus ser likadana ut. Tjejerna också för den delen. Däremot har jag lätt att känna igen folk bakifrån och på sättet de går eller rör sig. Det tror jag är ganska vanligt.
    Kram! :)

    SvaraRadera
    Svar

    1. Precis så, jag känner igen folk bara av att se skymten av dem men när det kommer till ansikten funkar det bara om jag känner dem eller sett dem tillräckligt ofta...

      Kram ♥

      Radera
  15. Det är ju viktigast att känna igen dom som betyder nått! ;)
    Du kan ju alltid hälsa på dom i huset ändå för säkerhetsskull så har du garderat dig! :)
    I mitt jobb så mötet jag folk överallt som hälsar på mig. Så det är bara att le och hälsa tillbaka!
    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar

    1. Nu är det inte så att jag inte känner igen mina grannar, men vi har många nyinflyttade och det är dem jag menar, vi kanske har hälsat i tvättstugan och när jag sen ser dem ute på gatan så känner jag inte igen dem. :)

      Kram ♥

      Radera
  16. Nej, jag har ingen förklaring till det där - att du kan känna igen på nästan mils avstånd en person utan att ha sett den - ja kanske någon slags inkänning av personens utstrålning som betyder något fint för dig? Eller det motsatta. För mig är det mycket blandat både att komma i håg namn och/eller ansikten. Många människor passerar ju under ett liv ...så det är väl som det ska tänker jag :-) Det där med grannar det är som det är - hälsar gör jag jämt. Själv kan jag missa folk i min omgivning som jag känner mer eftersom jag kan vara helt i egna tankar och då kan de efteråt påpeka det - Ok då. Du har ju skrivit nånstans att du upplevd saker så du kanske är synskt ... har andra gåvor i det mänskliga vad vet jag :-)
    Ha en bra dag kram!

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det handlar nog om att jag känner av deras utstrålning på så långt håll...
      Nej, jag är är inte synsk, inte så mycket iallafall, hi hi hi....

      Kram på dig ♥

      Radera
  17. Livet (= det här med att inte komma ihåg folks namn eller var jag träffat dem förr) har lärt mig att glatt hälsa på alla jag möter som om jag känner dem - för det händer ju att jag gör det ;) och om inte ... ja, då blev de kanske glada ändå. Att bli tokig-stämplad har jag (äntligen) blivit för gammal för att bry mig om ;)

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jag kan inte gå på gatan och hälsa på alla då blir jag hämtat av vitklädda gubbar, ha ha ha.... Kram ♥

      Radera



Du vet väl att du är ren och skär kärlek? ♥

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.