Translate

.

.

fredag 18 september 2015

Riktig rädsla/skräck





Jag brukar ju säga att rädslan inte hjälper oss och att den heller inte kan göra oss något, men om man trots allt man lärt sig och vet så vet jag med besked att rädslan kan ta över oss när vi minst anar det och det blev jag varse om igår.

Jag har haft ögonmigrän i flera år, den kommer ca varje tredje månad och stannar i ca två timmar. Under denna tiden kan jag inte läsa, skriva eller prata, minnet är inte längre mitt utan det har helt övertagits av ögonmigränen. Har aldrig huvudvärk vid dessa tillfällen och ingen föraning om när anfallen kommer.
I början så var det skrämmande och det är det fortfarande om det sker ute och hemma får jag bara lägga mig ett par timmar. Jag har inte ens blivit rädd när dessa anfall kommit men det som kom i går var den starkaste dödsskräck jag någonsin känt, vid nio tiden igår började det och det var bara att släcka ner och gå och lägga sig. När jag låg där kom skräcken över mig, jag tänkte:
- Men detta är ingenting jag behöver vara rädd för.... bla bla bla....
Men rädslan var så stark att jag totalt övermannades och trodde på allvar att detta är fan en stroke och ingen ögonmigrän. (De båda är väldigt lika i symtom)
Efter en timma tyckte jag det var så läskigt att jag satte på teven trots allt, för hörseln har jag kvar varje gång detta sker. Sen började rädslan så småningom släppa och jag kunde börja se och läsa igen.

Tankarna som strömmade genom mig var:
Så detta var allt, nu dör jag.
Tänkte: Skall jag ringa någon? 
- Nä dö du bara nu är det värsta ändå över. ☺

Hur accepterande kan man vara när slutet närmar sig undrar jag?



Kram, K

(((♥)))





38 kommentarer:

  1. Men fy va otäckt.
    Hade ingen aning om att du led av ögonmigrän.
    Visste inte ens att det fanns något sånt!
    Det måste vara fruktansvärt när det kommer!!!!
    Förstår helt och fullt att du blev rädd! ❤
    Kan ju säga så här. ..
    Jag är enormt tacksam över att det inte var en stroke!
    Du har så mycket kvar att ge i detta livet! ❤
    Hoppas det dröjer JÄTTE länge innan det kommer igen!
    Helst aldrig!!!
    Stor kram till dig fina och underbara kvinna!
    Hoppas du får en lugn och skön kväll! ❤

    SvaraRadera
    Svar

    1. Nu är det tre månader till nästa gång, men begriper inte varför jag blev så rädd denna gång.....

      Stor kram och glad fredag ♥

      Radera
  2. Nej fy!
    Stackars dig vilken ångest!
    Koppla av nu, det är ju det jag säjer Vanliga dagar då allt går sin gilla gång är GULD värda!
    STOR KRAM fina vän.
    Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jag är som vanligt igen, ville bara berätta.... =)

      Kramen på dig ♥

      Radera
  3. Du kunde hört av dig till mig ♥ hjälper ofta något om vi pratar med någon ♥ men jag vet, man ska klara detta själv, så är jag med ♥
    Jag vet att du är rädd om dig. Många varma KL ♥ ♥ ♥

    SvaraRadera
    Svar

    1. Inte mycket lönt att ringa när man inte kan prata, ha ha.....

      Kvälls KL ♥

      Radera
    2. Du ser hur en läser, du skrev ju att du inte kunde prata när detta händer. Ack ja.
      För bråttom. Ville bara väl.
      KL ♥

      Radera

    3. Äh det är bara så det är, hi hi hi... =)

      KL ♥

      Radera
  4. Djupa funderingar. Jag tror inte jag är rädd för döden, men däremot för att dö... min värsta skräck är att det ska bli långdraget. Jag vill dö snabbt och smärtfritt, oavsett om jag är 35 eller 85 den dagen det sker.

    SvaraRadera
  5. Nja, det jag tänkte var nog mer att jag ville fortsätta leva, döden är jag inte rädd för.... Men just känslan att livet sakta rann ur mig var obehaglig och skrämmande och så stark. Men jag lever, hi hi...

    Kramen ❤️

    SvaraRadera
  6. Jag ber för dig och hoppas att du ska ha frid framöver - inte bli överhoppad av rädsla.
    kram

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ögonmigränen får jag nog dras med resten av mitt liv. Brukar inte bli rädd så jag förstår inte vad som skedda igår och det var därför jag ville dela detta.... =)

      Kramen ♥

      Radera
  7. Vilken hemsk upplevelse! Och att vara fångad så intensivt i en smärta måtte vara förfärligt.
    Känslan av att livet tar slut här och nu är är ju skrämmande.
    Sönt att attacken gick över för den här gången och jag önskar att den inte kom tillbaka till dig.
    Jag undrar också hur accetperande jag skulle vara om jag drabbades av detta? TRoligen inte ett dugg.
    Stor kram och många tankar.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det var hemsk igår, jag har haft denna migrän i flera år och bara i starten blev jag rädd sedan har jag liksom vetat att jag måste vänta in den ett par timmar. Det som skedde igår var nog att alla sinnen utom hörsel drabbades samtidigt, det brukar komma och gå lite under själva migränen. Igår förstod jag hur det var för en med stroke att inte kunna göra sig varken hört eller förstådd, läskigt.....

      Stor kram på dig ♥

      Radera
  8. Usch vilken otäck känsla du måste ha haft!!! Så skönt det måste ha känts när det var över!
    Varma Kramar i cyberrymden kommer här!!! Kram kram Kram

    SvaraRadera
    Svar

    1. Som tur är brukar det inte bli så här som igår, vanligtvis brukar det gå väldigt bra och efter ett par timmar så är allt normalt. För bara några år sedan så visste man inte vad ögonmigrän var, och jag är inte säker på att det bara är ögonen som drabbas eftersom jag inte kan tala just under ett migränanfall. Hjärnan vet hela tiden det som sker och det är kanske det som är mest skrämmande. Usch...

      Kramar ♥

      Radera
  9. Lider också av migrän, men attackerna blir som tur är färre och färre ju äldre man blir. Ingen aning varför. Vet inte vad du "ser" när du får ögonmigrän, men jag brukar se fyrverkerier av värsta sorten. Nyårsfyrverkeri släng dig i väggen liksom. Nu har jag ju piller som jag tar direkt när jag känner av "synförändringarna", så då slipper jag största delen av huvudvärken.

    Men jag har liksom aldrig haft dödskänslor. Läbbigt och otäckt tycker jag. Usch! Hr du kollat med läkare?

    SvaraRadera

  10. Jag har ju ögonmigrän och ingen huvudvärk. När det börjar så kan jag se hur halva bokstäverna faller bort och tittar jag på teve så faller delar av bilden bort som i ett pussel. Sen får jag inte till orden, vet vad jag tänker men får inte till några ord...
    För mig finns det inga mediciner för detta som det finns för vanlig migrän.
    Fick diagnosen ögonmigrän, inget att göra något åt.

    Kramen ❤

    SvaraRadera
  11. Usch och fy för migrän. Tack och lov får jag det väldigt sällan numera. Men det fanns en tid när jag drabbades av återkommande migrän och det var precis som du beskriver, djäXXXskt....

    Hoppas att du mår bra idag och att du slipper de där migränattackerna.

    Kramar<3

    SvaraRadera
    Svar

    1. Tack, ögonmigränen är över efter två timmar, så det är lugnt... =)

      Trevlig lördag på dig och kram ♥

      Radera
  12. Nä fy så otäckt. Vilken hemsk upplevelse och man tänker nog.....blir nog närma till, att man tänker " nu dör man"
    Skönt om man har nån, eller kan ringa nån vän när man mår så där. Eller så orkar man ingenting. Läskigt låter det.
    Jag hoppas du slipper detta och får en fin lördag.
    KRAM fina bloggvän.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ja, det var hemskt... Men i detta läget kan man inte ringa någon, kan man inte prata så skrämmer man ju upp den andra personen istället. Slipper det gör jag inte, var tredje månad kommer det men jag hoppas jag slipper råka ut för denna rädsla igen.

      Kram och fin lördag ♥

      Radera
  13. God morgon ....oj va otäckt då kan förstå din rädsla ...att ha någon man vet man kan prata med alltid känns alltid skönt ...hoppas dina tankar går på annat håll denna lördag :) kram fina du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva, vid anfallet kan man inte prata med någon!

      Kram på dig ♥

      Radera
  14. Fy så oerhört otäckt! Vilken lättnad när den ger sig av, den där dumma, DUMMA ögonmigränen....
    Kram

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det är utan tvekan en dum jäkel den där migränen, men att komma och förklä sig till en stroke det var att gå över gränsen.

      Kramen ♥

      Radera
  15. Vilken fruktansvärd upplevelse för dig, förstår nästan hur du kände dig.
    Jag har visserligen ögonmigrän ibland, men de kommer utan jämna mellanrum och inte så ofta. Jag har då inte ont i huvudet eller så, men däremot faller en del av synen bort, så att jag kan t.ex. inte kan se en hel mening, utan en del bokstäver försvinner på något märkligt sätt, obehagligt.
    Fint att det gick bra sedan och att du är "ditt vanliga jag", igen. Det känns tryggt.
    Sköt om dig och varm kram.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jamen då vet du Wiolettan.... Mitt tal faller inte alltid bort utan ibland är anfallen lättare, men det nu sist det var både obehagligt och påminde så fruktansvärt om en stroke. huuuua...

      Sköt om dig och en stor kram på dig ♥

      Radera
  16. Min klassiska migrän har med åren övergått till just vad du säger ögonmigrän, skönt att skippa huvudvärken förstås men det är nästan ännu mera otäckt. Dock får jag anfall väldigt sällan typ 1 gång/2 år. Visst har du nämnt detta till "doktorn"? Kram

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ja, jag fick ju diagnosen. Detta finns det inget att göra något åt har jag fått mig sagt. hm

      Kramen ♥

      Radera
  17. Det är evigheter sedan jag hade mitt senaste anfall (tack och lov).

    För många år sedan, sådär 30, sa min faster att hon trodde att jag höll på att få näthinneavlossning! Tror det var när berättade om gången när jag var ute och körde bil och alla bilar jag mötte bara hade en strålkastaren tänd… Och bilarna var iofs halva de också.

    Livrädd gick jag till en ögonläkare som började fråga om en massa symptom: flimrade det runt synfältet, såg jag halva saker etc, etc. Jaha, tänkte jag, nu blir jag snart blind.
    Men han berättade att han själv hade detta problem. För honom bröt det ut när han skulle äta ärtsoppa, ja helt ärligt! Han hade haft obehagliga upplevelser med detta maträtt och det hade satt sig mentalt på detta sätt.

    Jag har aldrig kunnat sätta mina anfall ihop med något, förutom ljuskänslighet. Framför allt om jag blir bländad då solen lyser på snön. Den risken blir väl mindre för varje år pga varma vintrar ;)

    Nu har jag inte haft det så allvarligt som du, jag kan fortfarande prata, men brukar få en lätt huvudvärk när synen bli normal igen.
    Jag fick tipset att dricka starkt kaffe när anfallen kom.

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det där läkaren sa är en skröna, nästan så jag blir arg för min ögonläkare sa precis detsamma till mig, att han hade samma. Nu blir jag faktisk frågande, vad är detta??????
      Tur att det bara kommer var tredje månad och inte är fullt så starkt som sista gången. Men jag är arg på läkaren som går runt till patienterna med en skröna.... =(

      Kram på dig ♥

      Radera
  18. Jag har haft ögonmigrän och det är en mycket obehaglig upplevelse. Tack och lov är det inte ofta. Men det räcker...

    Min mamma visste att hon skulle dö och hon var förbluffande lugn hela tiden. Jag hade nog blivit hysteriskt eller så förlikar man sig. Jag vet inte...

    Kram

    SvaraRadera

  19. Så du har också, ja det är olika i styrka varje gång och man är glad när det går över...

    Kram ♥

    SvaraRadera
  20. Så obehagligt. Jag har problem med min syn, men det handlar om grå starr och om ett halvår hoppas jag se bättre än på länge.

    Finns det någon medicin som kan hjälpa dig, eller hjälper starkt kaffe kanske som någon skrev?

    SvaraRadera
    Svar

    1. Jag har bara sökt för ögonmigränen när den började för många år sedan, börjar undra om det inte finns något hjälpmedel trots allt, för vi är många som lider av detta....

      Kramen ♥

      Radera
  21. Hemsk upplevelse för dig!
    Hur accepterande är man om döden hotar?
    Ja, jag kan svara för mig själv: Acceptans .... om en tycka nej men inte nu väl -- ok då!
    Men det visste du nog att jag skulle svara eller hur min vän?
    Ångst i miltal har jag upplevd och ett speciellt minns efter en vad jag tror var en TIA attack där jag fick gradvis synbortfall på vänster öga förså att inte se alls.... min tanke var stroke för huvudvärken kom och jag kände mig som jag skulle svimma bort -illamåendet steg ... men jag andades och höll telefonen i handen ska jag ringa 112 nu eller .. när jag blivit normal igen efter så där en 20 min kanske så ringde jag 1177. Ingen fara på taket ... men återkommer det larma direkt 112.
    Döden finns alltid runt knuten tänker jag ..
    Stor tröstekram och jag förstår din ångesträdsla!

    SvaraRadera
    Svar

    1. Usch, den där känslan när det hände kan jag nästan föreställa mig, huuua... Jag har hört att det är vanligt med tior och att vi många gånger inte ens uppfattar dem...
      Det enda vi har det är det som är NU, nej detta vill man inte tänka på... Är tacksam så länge man får vara någorlunda frisk.....

      Begriper inte vad som väckte rädslan så starkt, är annars kolugn när dessa anfall kommer.

      Kram på dig goa du ♥

      Radera



Du vet väl att du är ren och skär kärlek? ♥